Välkommen till HofS - Hamsters of Sweden!

Fakta
Duprasin - Pachyuromyms duprasi, även känd som doop, fetsvans, fetsvansgerbil, fattail gerbil, duprasi gerbil, fetsvansjird eller fat tailed rat - är ett litet flocklevande ökendjur som härstammar ifrån Egypten, Libyen, Tunisien och Algeriet samt norra Saharaöknen. 

En del delar upp duprasis i två olika arter och sedan finns det hybrider, d v s en blandning mellan de två. De ena sägs vara lättare att få att bo i flock. De olika typerna av duprasis har olika typer av päls. Den ena har kort och fluffig päls, medan den andras päls är lite längre och lätt ser ”flottig” ut.
Duprasis lever i små kolonier under jorden, och gräver avancerade gångsystem med olika rum för olika syften.

 

I fångenskap är Duprasis känsligare att hålla i flock, och många gånger är de svårare att ha flera än t.ex mongoliska gerbiler, men det kan gå beroende på storlek på bur etc. Men man brukar därför generellt sett inte rekommendera att hålla duprasis i flock. Man kan ha dem i avelspar och ibland går det bra att ha samkönade syskon ihop, men man bör inte hålla duprasis fler än två och två och alltid vara beredd att sära på dem och ge dem separata burar.

De lever vanligen mellan 2-5 år i fångenskap och är skymningsaktiva. De lär sig dock ganska lätt att vara vaken under dagen också om man ger dem ”rutiner” och försiktigt väcker dem och hanterar dem.
Doops är väldigt lugna och avslappnade husdjur som vuxna och man brukar ofta se bilder på dem sovandes på rygg eller som pannkakor med ett sött ansikte i sin ägares hand.

 

Nattetid blir de dock ett annat djur och kan flytta hela inredningen från en sida av buren till den andra på några timmar om de vill. De kan också roa sig med att begrava all inredning – inklusive vattenflaskan!

De gillar att klättra och hänger gärna upp och ner från galler om de får chans till det, men är samtidigt väldigt klumpiga, så buren bör hellre vara lång än hög då de inte är byggda för att klättra utan snarare för att gräva och ”skyffla”.

Duprasis brukar inte vara bitska. Deras försvarsmekanism är att stå upp som en liten björn och slåss med framfötterna. Ibland springer de iväg, för att sedan springa tillbaka och ”slå till” dig igen.

De är något mindre än gerbiler och blir vanligen runt 9-12 cm i kroppslängd, därtill tillkommer svansen med 4,5 - 6,5 cm. Vilda duprasis väger mellan 22-45 g, men tama duprasis blir betydligt större, ofta dubbelt så stora, och det är inte ovanligt att de snarare väger runt 60-90 gram och vissa exemplar t o m strax över 100 gram. 

De har precis som den mongoliska gerbilen en doftkörtel som de markerar revir med. När de bråkar skriker de högt och biter i varandras svansar och kan slåss till döden.

Än så länge finns de bara i agouti (viltfärgade) och i en färgmutation - en gråaktig färg.

Svansen är liten, knubbig och formad som en klubba samt nästan hårlös. Den används för att lagra vatten och fettreserver i, eftersom de är ett ökendjur. Unga djur har smalare svans och ju äldre Duprasin blir, desto större blir ”reserven”.

Buren:
Buren bör vara av lämplig storlek för att ge gott om yta för att springa och djup nog för att gräva. Minimum 75x45cm ca 120L men gärna större ca 120L – 250L. Det finns flera olika akvarium/glasburar som är lämpliga, t ex. akvarium (begagnade kan hittas billigt på t.ex Blocket eller i grannens förråd), Skyline Kerry och även billigare alternativ som Ikeas Detolf lagd på sidan med ett nät- eller gallerlock. 
Man kan även bygga en egen bur av en genomskinlig förvaringslåda av typen Ikeas Samla 130 l eller Biltemas 145l-låda.

 

Ventilation är viktigt och det räcker inte med att borra enstaka hål i låda och lock, utan helst bör man skära ut ur locket och även högt upp på en eller flera sidor och täcka med finmaskigt nät/galler, som fästs med buntband eller limpistol.  Tänk på att alla burar alltid ska vara helt rymningssäkra!

 
Galler- och dunaburar rekommenderas INTE, eftersom gerbiler har ett stort gnagbehov och gärna gnager galler frenetiskt, vilket inte bara är störande utan skadligt för tänder och käkar. De är även väldigt klumpiga och kan fastna i gallret och bryta benen när de försöker klättra.

Bottenströ:
Det finns många olika bottenströer. Det viktigaste är att de bör vara dammfria och gärna grävvänliga. Lämpliga ströer är t.ex Chipsi Super, Lättströ (hampaströ), Carefresh och Millamore (aspspån). Bottenströet bör vara ca 30 cm djupt, så att duprasin kan gräva naturligt och bygga tunnlar. Vanligt sågspån är olämpligt pga terpentinet, som irriterar ögon och kan ge allergiska reaktioner hos smådjur, särskilt i kontakt med urin. 

Inredning:
Inredningen bör ej vara i plast, då duprasis älskar att gnaga på allting. De älskar kartonger, trähus, toarullar och pappersrullar, som de gladeligen makulerar. Det finns faktiskt ingen anledning att köpa dyr carefresh för att ”stadga” upp deras gångar, utan det gör de makulerade kartongbitarna väldigt bra, så man får se till att fylla på med nya kartonger varje vecka.

 

Man kan även lägga in krukor som hus, gärna stenar att klättra på och slipa klor, men var noga med att placera tunga saker på botten, så att inte din duprasi kläms ihjäl ifall den gräver sig under. 

Sandbad är högt uppskattat och något de bör ha för att sköta sin päls på bästa sätt, men det är viktigt att sanden är av hög kvalité och finkorning, eftersom duprasin annars lätt får problem med pälsen. Man kan i princip ha vilken skål eller behållare som helst som sandbad, men helst något i glas eller porslin, eftersom de annars gnags sönder. Ikeas matlåda eller behållare i glas är billiga och bra! 
 

Sandbadet brukar även användas som toalett vilket underlättar städandet. Man bör byta sanden var andra till tredje dag för att undvika lukt. Ställ gärna sandbadet på en ”hylla”, då det annars snabbt kommer att bli nergrävt. 

Hö är utmärkt bomaterial, men det går också bra med rivet toapapper eller varför inte både och? Undvik bomull och hamstervadd, eftersom detta kan vira sig runt små ben och hindra blodcirkulationen. 

Hjul är inte att rekommendera till gerbiler över huvud taget då de kan fastna med svansen, men om du ändå har ett hjul bör det vara minst 28 cm i diameter och det måste vara täckt runt om, d v s inga galler- eller nät-hjul. Många har dock hjul till sina duprasis, som uppskatta dem – en del så mycket att de kan bli besatta och då måste man försöka begränsa användningen.

Rengöring:
Bur och utrustning ska rengöras ungefär en gång i månaden. Duprasis är mycket renliga och förhållandevis luktfria.  Burkant och locket bör gärna dammtorkas med jämna mellanrum, eftersom deras makulerande av kartonger och toarullar dammar rätt bra. Vid helstädning byter man allt strö, man skrubbar buren med såpa och sköljer rent.

 

Uppkomna vitaktiga urinfläckar tas med fördel bort genom att man häller lite äppelcidervinäger och låter det verka en stund, innan man skrubbar bort dem. Vattenflaskor och ev. matskålar ska också rengöras regelbundet. 

Utetid:
Duprasis uppskattar tid utanför buren, men det är viktigt att hålla dem under uppsikt och att man enbart släpper dem på säkra ställen. Det är lätt att de slinker in i små hål man inte ens visste om fanns, t ex under köksskåp eller garderober. Täpp till alla små hål de kan komma in i eller anordna en rasthage, företrädesvis med plexiglas eller diskmaskinsunderlägg. Man kan tejpa ihop dem eller – om man är mer avancerad – montera ihop skivorna med gångjärn, så att man lätt kan vika ihop rasthagen när den inte används. En s.k springboll rekommenderas inte då duprasin blir instängd och inte själv kan bestämma när den vill in och ut ur bollen.

​

Utfodring:
Färdiga foderblandningar för gerbiler, degus, möss och hamstrar finns att köpa i djuraffärer och via nätet och går bra att ge när duprasin växer, men i vuxen ålder bör man hålla koll på deras vikt, eftersom de gärna plockar ut enbart de godaste fröerna om man fyller varje dag. 

Alla smådjur ska alltid ha tillgång till torrfoder. Man bör fylla på varannan till var tredje dag i en skål som rymmer ca 2 dl. Lämpliga tillskott kan vara levande syrsor och mjölmask, sockerfria cornflakes, bröd, pasta, lite ost och hundtorrfoder. 

Var extra försiktig med färsk frukt och grönsaker och ge inte färskmat mer än 1-2 gånger i veckan och i små mängder. En lämplig portion är ca 1 matsked, så att de hinner äta upp. Man ska inte utfodra med färskmat oftare än så, eftersom duprasis kan bli dåliga i magen av för mycket färskmat. 

För extra sysselsättning kan man välja att strömata i hela buren, eftersom de ändå gärna gräver över matskålen, vilket ger din duprasi en bra berikning och sysselsättning. Bra att veta är att Duprasis gärna lagrar mat, vilket innebär att de verkar äta betydligt mer än de i verkligheten gör, så utfodra med måtta, eftersom övervikt inte är hälsosamt och kan påverka honors fertilitet negativt.

Hantering
Duprasis plockas upp med kupade händer.  De kan vara snabba och kvickt hoppa ur handen, särskilt när de är unga, så var beredd på det. I början av hanteringen är det bäst är att hålla sig ovanför buren så att duprasin landar mjukt eller att hålla den mot kroppen i famnen.

Använd gärna positiv förstärkning och få duprasin att förknippa dina händer med någonting gott, t ex skalade pumpafrön eller solrosfrön, så kommer de gärna fram självmant och går upp i handen. 
Undvik att ta i din duprasi om du luktar mat eller sticka fram ett finger med otvättade händer, eftersom de inte ser så bra och går mycket efter lukt. En ung, nyfiken och ivrig individ kan gärna smaka på naglarna men de biter inte hårt utan bara undersöker med munnen. 

Tänk på att även lugna duprasis kan reagera om de blir klämda/hålls hårt i handen eller trängda i buren och då kan de bita hårt, vilket kan appliceras på de flesta smådjur så tänk på att alltid hantera dem varsamt!
Ifall din duprasi bits är det viktigt att inte det beteendet ”lönar” sig, eftersom de då kommer att fortsätta med det. Försök att få den att lugna ner sig och vara hos dig en stund utan att bitas innan du sätter ner den. 

En del duprasis börjar även vakta sin bur/sitt revir när de blir könsmogna, vilket gör att de kan attackera händer som kommer ner i buren. De upplever händerna som ett hot/intrång. Detta kan man lösa genom att plocka upp duprasin med t ex en kopp, en liten skål eller något liknande, så brukar de vara snälla när de väl kommer bort från sitt revir och inte har något att ”vakta” längre.

Avel
Duprasihonor sägs föda vanligtvis mellan 3-9 ungar under perioden april-november. Övriga perioder brukar de inte para sig naturligt, men i fångenskap - i strikt laboratoriemiljö - brukar det inte kan det inte vara någon skillnad. 

Då duprasis parar sig så står hanen och honan på bakbenen och gör höga, skrikande ljud, vilket många misstar för bråk. Efter parning skapar honan en s k vaginal plugg. Som ägare upptäcker man den sällan, men ifall man gör det kan man bli orolig om man inte vet vad det är, men det är alltså en plugg som skapas efter parning för att säkerställa att hanens sperma inte rinner ut och att dräktighet blir av.

Vidare kan honan bli väldigt aggressiv när hon är dräktig och när hon fått sina ungar, även om hon varit tam tidigare, vilket är helt naturligt med tanke på att hon vill försvara sina små. Man bör låta boet och buren vara ifred tills ungarna är 16 dagar gamla och har öppnat ögonen. Då kan man städa rent.

Dräktighetstiden är ca 20-22 dagar. Duprasis som bor i avelspar kan para om direkt efter födseln, vilket gör att mamman kan döda de ungar som finns när tiden för nästa förlossning börjar närma sig ifall hon upplever att den första kullen ungar är ett hot mot kommande kull. 

​

Det finns olika rön för hur man parar duprasis. Ett sätt är att handpara dem, d v s ha strikt kontroll över dem och låta dem träffas på en neutral plats. En duprasi-hona brunstar ungefär var fjärde dag. De brukar inte vara så lättflirtade, så om de inte börjar slåss så att det blöder, brukar en del låta dem bo ihop under misnt en vecka, vilket är den andra metoden. Den tredje metoden är att sätta ihop ett avelspar (i en bur som är ny för dem båda, helst utan någonting annat än strö till att börja med). Ifall de inte slåss på blodigt allvar kan man låta dem fortsätta bo ihop och långsamt lägga till inredning.

Nyfödda väger ca 2,4-2,6 gram. De dubblar sin vikt vid 1 veckas ålder. När de är 16 dagar brukar de öppna ögonen och de börjar äta frön och pellets vid ca 21 dagar. När de är 28 dagar är de fullt avvanda. Hanar brukar väga ca 25% mer än en icke dräktig hona. De blir könsmogna vid ca 2-3 månaders ålder och då bör man även könsseparera dem. Vid ca 6-8 veckors ålder brukar man sälja dem.

Se skillnad på kön: 
Duprasis har precis som andra gnagare ett längre avstånd mellan könsöppningarna på hanar än honor. Pungen brukar även kunna skönjas som en liten utbuktande ”kulle”. Honor har även fyra par bröstvårtor, vilket hanarna saknar helt, vilka lättast ses i ung ålder.

Sjukdomar och hälsoproblem:
Hittills finns det inga kända sjukdomar såsom t. ex  wettail hos guldhamster, diabetes hos dvärghamster eller tumörer i doftkörteln som hos den mongoliska gerbilen. De vanligaste problemen är brutna ben pga de är så klumpiga och att man har olämplig inredning eller tandproblem pga otillräcklig gnagsysselsättning för dem, vilket gör att de inte kan äta ordentligt. Precis som på hamstrar ser man därför snabbast att något är fel på vikten och det rekommenderas att man med jämna mellanrum håller koll på den samt tandstatus.